Att oroa sig för saker jag befarar ska inträffa i livet har sällan varit produktivt. Oron har än mer sällan besannats. Dock händer det andra saker som jag inte kunnat förutse eller kunnat oroa mig för. Summan av denna ekvationen bör då bli att släppa oron för livet är inte alltid förutsägbart eller givet.
Just i denna stund är jag oerhört tacksam för mina två fantastiska barn och min helt härliga sambo. Oron kring framtiden kring dem är mer kopplad till mina erfarenheter i livet och hur det kan te sig. Om framtiden vet jag inget så varför inte luta sig och enbart försöka åka med?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar