söndag 16 augusti 2009

livslång sorg

Det är något jag har, innanför mitt glada livsbejakande sätt. Innanför mitt stora skratt, min humor och omtanke om andra, då finns ett svart hål. Det svarta hålet har jag nu lärt mig kommer finnas så länge mitt hjärta slår. Min mammas hjärta slutade att slå när jag var på väg att skapa mig en egen identitet, dvs mitt i tonåren. Det har format mig alla dagar därefter, alla minutrar, timmar och år. Idag är det på en höft 24 år sedan och ändå kan det darra i hela kroppen och tårarna bränner i svalg, innför ögonlock och sätter igång ett, för andra, osynligt stressystem i kroppen om än i något mer kontrollerade former nuförtiden. Saknaden är brännande, osynlig. Vad var det Mattis sa när SkallePer slutade leva, "men han fattas mig"!! Astrd Lindgren var klockren i att hitta en hjärt-träffsäkerhet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar