Domstol stoppar segling

Det är för mig en gåta hur de föräldrarna resonerar när de vill att deras 13-åring ska selga jorden runt av egen kraft. Som 13-åring pendlar ju du ju mellan att vara ett barn och en tonåring. Ett barn är i behov av omsorg, gränser och vuxenvärlden. Ett barn är i behov av omfamning i form av mat, tvätt, rutiner osv osv osv. Nog för att hon förmodligen är en fena på att segla, det ger jag dem en applåd för. Men en 13-åring klarar sig inte fullt ut, än mindre om hon lärt sig segling som expert. Då har annat fått stå tillbaka, det är mitt sätt att se på uppfostran.
Se på våra utstickande stjärnor i vuxenvärlden..är de bra på relationer, är de bra på matlagning? Räcker för min del att läsa Pernilla Wahlgrens blogg (erkännes, har enbart gjort korta, korta stycken. Hon är för "fjortis" för att jag ska orka läsa mer) Hon har inte koll på andra saker, nog för att hon är en en fena, se ovan, på att sjunga och agera på scenen. Men sen verkar hon för ytlig och förvirrad.

Klok domstol får bli kontentan.

Jävvla höna!

Hur ser de hönorna ut som jävlas med oss som har svårt för morgonen? Dvs, hur fick de idén att värpa ägg vars skal vägrar släppa skalet?!

Nya arbetarpartiet provocerar

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5703774.ab
Det är med förfäran jag hör historier runt mig om nära och kära som finns i vårt socialförsäkringssystem idag. Flertalet hade gärna valt en anna försörjning om möjligheten bara funnits. Men att bli sjuk idag kräver sin man, host host, kvinna också för den delen. Jag hör om försäkringshandläggarmonster som tappat bort hjärta och inkännande för flera år sedan. Jag hör om regler som liknar högstadiets ekvationslösningar, alltså inte möjliga.
Lyssna på denna, en god väns sjukskrivningsdagar håller på att ta slut, om hon jobbar tre månader full tid kan hon erhålla en hel period till utan att bli utförsäkrad. Jaha, hur ser den personen ut i huvudet som ens kunnat hitta på regelhelvetet. "Vi låter dem visa att de var sjukskrivna av lathet och låter dem jobba i tre månader sen kan de lata sig en period till".
Är det inte så att är man sjuk och inte kan arbeta så kan man inte heller arbeta fullt i tre månader? Vad i den ekvationen är det jag inte kan förstå. Nog tillhör jag de skapligt begåvade i vårta land, så vari ligger problemet?
Eller som gode vännen sa, jag säger till försäkringskassan, "ni har kommit på mig, jag kan jobba. Nu går jag tillbaka till jobbet." Den kommentaren verkar vara den de nu trummande väntar på.

Oro

Att oroa sig för saker jag befarar ska inträffa i livet har sällan varit produktivt. Oron har än mer sällan besannats. Dock händer det andra saker som jag inte kunnat förutse eller kunnat oroa mig för. Summan av denna ekvationen bör då bli att släppa oron för livet är inte alltid förutsägbart eller givet.
Just i denna stund är jag oerhört tacksam för mina två fantastiska barn och min helt härliga sambo. Oron kring framtiden kring dem är mer kopplad till mina erfarenheter i livet och hur det kan te sig. Om framtiden vet jag inget så varför inte luta sig och enbart försöka åka med?

skojigt

Hamnade av en tillfällighet på en blogg som handlade om kändisar och smink. Antagligen läsning som motvikt till min egen oytliga text. Lite yta och finish kan ju behövas även på denna fronten ;-)

Äckligt

Det är det första ordet jag tänker på när jag läser om fotbollspelarnas sjukdom, ALS. De tre bokstäverna var orsak till att mattan drogs undan mina fötter som 15-åring. De tre bokstäverna var orsak till att jag i någon mening gick sönder. De tre bokstäverna var orsaken till att min mammas hjärta slutade slå alltför tidigt. Att leva med en anhörig som har den sjukdomen är få som försökt sig på att dokumentera. Varför kan man fråga sig? Nja, min gissning är att boken eller dokumentationen skulle bli så ful, äcklig och nedslående att faktiskt ingen skulle vilja läsa det. Den skulle liksom börja med förvirring, ångest, oro. Gå genom helvetets alla kval och få se det rakt i ansiktet under obestämd tid. Slutet på historien som också innhåller förtvinande och försvinnande slutar alltid med döden. Nu kan man tycka min sammanfattning är drastisk, men den är rakt på. Varken skönmålad eller omformulerad. Det är så det är att leva med en anhörig som diagnostiserats med ALS.

Konsekvenserna för oss kvarlevande är troligen lika många som det finns livsberättelser, jag vet enbart de jag lever med. Några av dem är lika nattsvarta som texten ovan men de positiva konsekvenserna är formodligen sökandet efter äkta, nära relationer. Förmdligen även min livsglädje och förmåga att se det lilla. Men tro mig, priset har varit högt, ibland på tok för högt. Och minsann får jag leva med den jävvla kvarskatten hela livet.

Västtrafik behöver få veta

Nu ska här skrivas på näsan. Västtrafik, detta bolag som kör spårvagn och buss i Västra Götalandslän. De har inte kapacitet att göra om ett biljettsystem så att det blir användarvänligt. Jag har inte för alltför längesen passerat 40-års strecket. Jag tycker det nya systemet är helt befängt. Hur skulle jag tycka om jag hade passerat 60-årsstrecket, eller ännu värre 80 års och behövde ge mig ut på egen hand? Hoppas jag har familj runt mig när jag blir så gammal för samhället lär ha rustat ner ytterligare. Annars är det plan B som gäller, stort kvinnokollektiv där vi får hjälpa varandra. Då ska jag ge "käppen" åt västtrafik minsann!

spott å fräs

Nu blir jag u932jfwaoijptupwewfk+¨32...när jag inte kan ändra i vad bloggen ska handla om. Feminism, då eller? Hur kunde jag klicka i det? Är det vad mina texter handlar om eller, hur korttänkt får man bli. När jag går in på de som verkligen skriver om feminism så inser jag enkelt att jag är en västanfläkt, ja, snarare en bris, i jämförelse. Bort, bort

Tonårsmamma

Jag är en tonårsmamma till två. Bara det faktum att jag är i den åldern där jag har tonårsungar är skrämmande. Men det var inte om det jag skulle lägga ut texten. Snarare den outalade skräcken det innebär när barnen inom snar framtid ska vara flygfärdiga. Visst, det ser ut att gå bra för dem båda. Men hur kommer deras vuxenliv te sig? Krisen som pågår kommer ju som ett brev på posten. Nej, förresten, brev är inget säkert på posten längre, så den hoppar vi. Men krisen kommer ju lägligt, jag kan påminna mig förra krisen -91, som då gjorde mig rädd. Kanske har jag aningen distans till ordet kris i dag, men fortfarande skräckslagen inför att barnen ska stöta på livets svårigheter och att jag inte ska kunna hjälpa dem. För det kommer jag inte kunna, de kommer inte vilja, de kommer vilja klara sig själva. Känslan av att vilja blåsa på knät när blodet rann, och säga såja, det går snart över, lär finnas kvar så länge jag finns i livet. Men är det inte det man vill höra även som vuxen? Att bli lurad för en stund, såja, det går över! Då har tonåringen liksom hämtat kraft och kan se gå tillbaka ut i livet med något mognare sätt än 5-åringens. Men det är min övertygelse att det leder till något gott att få vara lite 5-åring även i vuxenlivet.

Madonnafeber

Fan att jag gjorde det! Jag gick på en stor arenakonsert som jag innerst inne vet att jag tycker är opersonlig. Men å andra sidan gick jag ju på en konsert med en artist som gjorde mig påmind rejält att i fortsättningen lyssna på mitt eget hjärta och inte vad "alla andra" ska göra. Madonna är en världsartist, men att då inte åstadkomma mer feeling och samhörighet med publiken gör mig missnöjd.
Men som sagt, till det dög hon, Madonna, att göra mig påmind om oersonliga arenakonserter!

Kärlek

Är att få ett sms av min sambo, "nu längtar jag hem till dig". Han är inte att ta för given, den mannen :-D

Vad är nyheten i texten?

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article5646559.ab

Nu är drakelden igång, det vill jag lova. Men berätta gärna hur en säljande tidning kan tänka sig att publicera en text där journalisten inte ens träffat personen ifråga, och det är det texten handlar om.

När jag inte förstår

Kan någon berätta hur den lille goe mörke pojken kunde förvandlas till denne vite, plastiga mannen? Och har han verkligen fått vita barn, hur går sånt till? Jag anser mig ändå hyfsat bevandrad i sexologins irrgångar. Men mig veterligen lära jag aldrig kunna producera några barn med annat utseende än svenskt.

Mod i att hitta glädjen

Såsom jag betraktar glädjen i det lilla, är det kopplat till mod. Mod att våga behålla ett öppet hjärta. Under livsresans gång får vi så många sårande ord, stötar och ilska i våra hjärtan att det är alltför enkelt att stänga det som ett skydd. Skyddet kan bestå i så många saker. Men jag är tacksam att ibland orka se.
Igår cyklade jag hem från mitt arbete. Jag medger utan diskussion att cyklingen går i promenadtakt. Det gör bragden inte mindre när den lokale pubservitören hejar glatt till mig när vi får ögonkontakt. Möten är av betydelse, trots det enbart blev ett kort hej. Personalen där är fantastiska, jag blev Du med dem efter kort tid. De har helt underbar mat där till humana priser, gör ju inte saken sämre.

livslång sorg

Det är något jag har, innanför mitt glada livsbejakande sätt. Innanför mitt stora skratt, min humor och omtanke om andra, då finns ett svart hål. Det svarta hålet har jag nu lärt mig kommer finnas så länge mitt hjärta slår. Min mammas hjärta slutade att slå när jag var på väg att skapa mig en egen identitet, dvs mitt i tonåren. Det har format mig alla dagar därefter, alla minutrar, timmar och år. Idag är det på en höft 24 år sedan och ändå kan det darra i hela kroppen och tårarna bränner i svalg, innför ögonlock och sätter igång ett, för andra, osynligt stressystem i kroppen om än i något mer kontrollerade former nuförtiden. Saknaden är brännande, osynlig. Vad var det Mattis sa när SkallePer slutade leva, "men han fattas mig"!! Astrd Lindgren var klockren i att hitta en hjärt-träffsäkerhet.

Anledning att påbörja en blogg

ICA:s tidning Buffé gjorde att mitt hårsvall förgylls av ytterligare ett grått hår (under slingor, så jag slipper det i verkligheten, men ändå...)

På sista sidan, ihop med kontoutdraget, vill de att jag ska köpa miljökassen för att förbätttra mitt klimat-dåliga-samvete. Inga problem. Problemet uppstår när ögonen riktas 1½ cm i nordostlig riktning och det på samma A4-ark görs reklam för engångstallrikar. Fördummande och motsägelsefullt.
Eldsprutande draken inom mig gör sig påmind och häxan får det ur sig. Jag vill inte bli behandlad så av producenterna, vill du?